tack, o tack
Till vänster på bilden syns helgens hjältar, Kari och Henny, som räddade mig från skräcken:
Musen. I huset. Huuuuuu. Nä. Snabbt vidare till nästa bild.
De allvarliga kusinerna åker pulka.
Sedan samtalar de stilla om livets gåtor.
Som avslutning: huset i vinterskrud.
sau vackert, och en sån söt liten mus....ijallefall så här på avstånd;-)
sån tur att H kommer hem idag, hoppas att tågen inte krånglar
en fråga bara: VARFÖR ge musrackarn så MYCKET ost...större bit än hon själv, det var ädelt gjort så där stunden innan hon mötte döden, hon trodde nog hon kommit till himmelriket redan innan hón gjorde det
Vi ville vara HELT säkra på att den skulle låta sig luras i fällan, jag sa till Kari: "Ta en stor bit, jag bjuder på det, bara den går i!" :)
Plus att: den släpptes på en åker ute i ingenstans, och har inte vintern tagit den så lever den än...
Nöjet var helt på vår sida!