morotsmums

John har sett så sugen ut när vi har ätit de senaste dagarna, så vi bestämde att det var dags att bjuda på lite riktig mat. Det blev kokt, egenodlad, riven morot blandat med lite smör.

 

Bäst att följa noga med blicken.

 

Han styr själv min hand med lillhanden, han vet precis hur det hela ska gå till.

 

Sådärja. In med det bara. Snabbt ska det gå.

 

Han älskar det och vräker i sig.

 

Efteråt: gött att vara matkladdig, men är det verkligen slut allaredan?!


sådan far, sådan son

På tal om Erikas inlägg om huruvida brevbäraren är far till barnet eller ej, så kan jag bara konstatera detsamma: ingen brevbärare inblandad här heller!

För det första har vi ju den gyllenbruna hudfärgen som gång på gång framkallar påståenden som "Vad brun han är!" (underförstått "Varför är han så brun?") eller "Oh, så solbränd han är!" (som om hade vi låtit vår bebis stekas i solen, trots alla föreskrifter om att inte utsätta småttingar för direkt solsken). Kommentarerna, som ju är helt naturliga, klart man undrar liksom, dyker förstås bara upp när jag är ute själv med John och främlingar kommer fram och vill gulla; hade H varit med så hade ju förklaringen varit given. Så många färgade brevbärare har vi inte här ute på vischan liksom.

För det andra så har jag tidigare aldrig träffat någon annan än barnets far som lägger fingrarna på detta viset i viloposition (exempelvis framför teven eller så):

 

Men bebisen John gör det! Fräsig sak att ärva tycker jag! Av mig har han nog bara ärvt sin goda aptit..! :)


saker som han gör



John på Sandhammaren, kisar i solen.



John i bilen, sover.



John hos sin egen mamma, smilar opp sig.



John hos sin nya vän Martina, lite trött men lycklig.

stora röd och lilla blå

Jag och John hälsade på kusin Henny i helgen.

 

John fick gunga med hjälp av moster Kari.

 

Henny gungade själv (med viss farthjälp).

 

Sen var det rutchkanedags. Först klättring.

 

Sen spaning.

 

Sen åkning. Wiiiiiii!

 

Och så till sist: stora skrattet!

 

 


längs vägen till Gnalöv

 

Vi packar ihop oss för promenad, jag och lilleman.

 

 

Korna kommer rusande, de är mycket nyfikna.

 

 

Det tycker John är kul.

 

 

Jättekul till och med.

 

 

Och som bonus bjussar han på sitt bästa munsnörp.


bildkavalkad



2/8 2010
John är 1,5 månad och sitter i babysittern medan jag lagar mat



9/8 2010
Åttaveckorsdagen och John visar hur lik han är sin far, plus att han har sin finaste hundtröja på sig.



7/9 2010
John är nästan tre månader och provar sin stol för första gången.



14/9 2010
John firar sin tremånadersdag med att opereras för ljumskbråck.



14/9 2010
John tar det hela med ro.



29/9 2010
John är 3,5 månad, plötsligt är det höst och finaste lånebjörndräkten kommer väl till pass!