beaware

Päronträdet och kastanjen. Och snödrivan, fortfarande kvar.

Nåja, den har varit dubbelt så hög, jag ska inte klaga.

 

Solskensjohn.

 

Domherrsfrun, den döda. Flög rakt in i fönstret.

 

Hon har i alla fall härlig utsikt, där hon ligger med sina oseende ögon.

 

Den lilla Jazzen hade tråkigt efter en stund.

 

Ville hellre vara inne och slafsa på grejer.

 

Mycket, mycket roligare.

 

Jag och John följde med Kari och Henny på promenad.

 

 

Vi gick längs med havet, till Brantevik.

Jag och Henny kastade stenar i vattnet.

Många, många stenar. Stora och små. Och lite sand också.

 

 

Kari och John tittade på.

 

 

Henny hittade blåstång.

Blåstång, blåstång, blåstång, sa Henny.

 

 

Medan John stilla spanade ut i fjärran.

En fin dag.

Pilla och greja med leksak.

 

Aha! En strumpa! Ajöss med leksaken!

 

Dra och dra och dra...

 

...å hej! Av med den! Hit med den!

 

Trycka. Klämma. Dra.

 

Smaka.

 

Åh! Smaka!!!

 

Och så dra lite till.

 

Men mest: smaka!

 

På julaftons morgon låg snön likt ett böljande hav utanför huset.

 

Att öppna ytterdörren gick... lite sådär.

 

Utifrån såg drivan ut såhär (vi har alltså fler än en väg ut, turligt nog).

 

Det som i somras var en grön häck var nu bara en enda jättedriva.

 

Snälla grannar hjälpte oss med skottningen. Tusen tack!

 

På annandagen gick jag och Kari en promenad bortåt Gnalöv.

Vad som vanligtvis är det plattaste Österlen såg nu ut såhär.

 

Nåväl. I all snö hade vi julemys. Här tomtefrukost.

 

Och här grangung.

Tack för i julas till alla som var med!